Fanfar-art!

Olle Strömne har knåpat ihop en bild där Theo träffar Olles seriefigurer Alex och katten.
Det här är en ung kille vars lekfulla bilder och snygga färgsättning verkligen inspirerar mig. Kolla in mer av Olles bilder på http://www.alexochkatten.nu

Märkligt nog så säger Theo exakt vad jag brukar säga efter 5 minuters fest.

Mera fan art!

Ytterligare ett par bilder har dykt upp i mejlen.
Den första bilden är illustrerad av Johan Denninger som är en mycket kompetent illustratör och dessutom en väldigt trevlig gosse. Lägg noga märke till burken med texmex-krydda. Johan vet vad som sätter krydda på livet!

Nästa bild kommer från min käre vän Millis Sarri som tillsammans med fröken Läckberg är mamma till böckerna om SuperCharlie. Uppenbarligen tyckte hon sig se likheter mellan mig och Theo. Millis är ett geni och hennes lösning på nästan alla konstnärliga problem, är att rita en bajskorv. Det är inte helt omöjligt att hon har rätt. Mer av Millis bilder hittar du på sarri.se

Från andra pennor!

Här är ett gäng trevliga Theobilder från andra pennor än de vanliga två.

Den alltid så förtjusande Sara Roos ligger bakom denna bild. Lägg noga märke till Strindberg som kikar ut ur sin järnlunga. Saras bilder kan ni titta närmare på här: www.sararoos.se

Jonas Anderson är troligen en av de första illustratörerna jag lärde känna. Tillsammans med herr Thollin ligger han bakom 1000 ögon serierna. Jonas är dessutom en av de trevligaste personerna jag vet.
Hans sida hittar ni här: www.siames.nu/jonas/Jonas_Anderson.html

Här följer två rara bilder där jag är lite osäker på vilka konstnärerna är. Om du som läser det här råkar vara en av konstnärerna, så skicka gärna ett par rader om dig själv till o.skogang@gmail.com

Theo som rakar sig är tecknad av Magnus Jonason från "Magnus Jonason Produktion AB"
Det går att se mer av hans bilder på Facebook… för den som har det.

Skicka gärna mer :)

Ta-ta! Ola

Tack!

Ett rungande tack till alla som dök upp på Theos 10-årsdag!

Kära SerieZonen och Pagina, ni är i sanningen de bästa av vänner.

Ida Åberg som skötte försäljningen, det är en ära att vara din plast-morbror.

Jonas, Sara & co som gjorde fenomenala bilder av Theo, ni ger mig nya idéer.

Slutligen. Min käre vapendragare Daniel. Jag bugar mig djupt. Du är bäst!

Theo 10 år!

Sedan 2002, eller var det 2003, har Theo varit en del av mitt liv. Nästan varje dag av mitt liv har sedan dess på något sätt berörts av honom. Ibland bara i ögonvrån men oftast mera uttalat. Det är en lång tid att leva så nära någon. En fiktiv karaktär som fått ett eget liv. En kär vän som numera har två pappor. Daniel är en fantastisk berättare som är en viktig del av Theos familj, precis som Kenneth, Eva, Nicolas, Åbergs och alla andra som stöttat eller arbetat med böckerna om Theo.

Och i år fyller vår unge 10 år! Det är 10 år sedan Theo för första gången publicerades i ett album som hette Sommarserier. Redan då var Kenneth min redaktör … en herre som den andra gången vi sågs slängde en sko på mig. Efter det publicerade Kartago den första boken Om Theo ”Mumiens blod” Men det var något som skavde och jag saknade min första redaktör. Så när det blev dags för den andra boken så landade vi återigen hos Kenneth Ekholm och Michael Tegebjer. Sedan dess har familjen stabiliserats.

Det här tioårsfirandet, som går av stapeln i morgon på ”Uppsala comix”, så släpper vi 2 böcker!

Självklart den tredje och avslutande delen i ”Deus ex machina” sagan. En berättelse som egentligen var tänkt som bok 2, men som var för komplicerad för mig att knyta ihop vid den tiden i livet.

Vi släpper även en bearbetad version av ”Mumiens blod”! Den här gången med Theos familj samlad. Som den borde ha sett ut! Färre utropstecken!!! Mjukare övergångar! Nya scener! Han Solo skjuter inte först! Och nämnde jag färre utropstecken?!!!!!!!!

Så dyk upp på Uppsala Comix i morgon! Daniel och jag kommer sitta i Åbergs museums monter och vara frågvisa. Vi vill veta vad DU tycker!

På måndag kommer jag slänga upp några ytterst rara Theo-fan art-grattisbilder här! Tills dess ...

Ta-ta! Ola

Theo på ritbordet.

En ny version av Mumiens blod är lämnad på förlaget och finns förhoppningsvis i en bokhandel nära dig redan till jul. Jag har skrivit om all dialog, tvättat bort utropstecken, jobbat vidare med färgsättningen och lagt till ett tiotal sidor. Nu är det en mycket mjukare och bättre läsning. Den gamla versionen är jag stolt över men jag var inte nöjd. Det var den första boken jag skrev och mycket har hänt med mig sedan dess. Det var fantastiskt att få återvända.

Jag har en märklig åkomma som gör att jag återupplever tankar, känslor, dofter och ibland ljud. Om jag drar med en penna i mina gamla linjer. Ibland är den känslan så stark att jag måste titta upp från ritbordet för att återvända till nuet. Det är som om allt ligger lagrat i de där linjerna som om voro de en hårddisk.

Den senaste veckan har jag lagrat ny data i den där hårddisken. Arbetet med Deus ex är i full gång och det känns bra. Det är en tät story och många trådar som ska knytas ihop, andra som ska vattnas och växa sig starka inför kommande böcker.

Ikväll blir det dock en kväll om undergången på Medelhavsmuseet! Härlig research för en bok som inte har med Theo att göra. Häng med till Medelhavs ikväll du med. Det blir episkt!

Ta-ta! Ola

Deus Ex Machina: Den helige anden

I söndags kände jag mig utvilad och redo att dra igång tecknandet på nästa bok. Manuset har legat färdigt i ungefär två veckor och jag har inte kunnat se några logiska luckor i storyn, så det var lika bra att börja! Den här gången är handlingen delvis förlagd till Israel och eftersom jag ofta börjar med att rita miljöer, så blev det igår en bakgrundsvy över klagomuren. När jag jobbar med en miljöbild så blir det nästan som att jag besöker platsen i sinnet. Jag utforskar portar och vrår, känner dofterna och hör ljuden. Ibland blir de här tecknade platserna nästan mer realistiska än de verkliga platserna. Så till den grad att jag kan sakna någon detalj när jag sedan besöker platsen på riktigt. Men Jerusalem har jag hyfsad koll på. Karaktärerna lägger jag sedan in när allt monteras ihop på den färdiga seriesidan, så det kommer inte förbli så här öde.

Jag är verkligen nöjd med Deus Ex Machina-sagan och jag är glad att jag väntade några år med att göra den. Det har varit svårt men roligt att knyta ihop alla trådarna och jag var långt ifrån redo att förverkliga storyn när jag först kom att tänka på den 2009.