Censur?

Hörde ett program i P1 i morse om den Iranske regissören Jafar Panahi som blivit förbjuden att göra film i 20 år. I reportaget pratade journalisterna om den hemska värld han lever i där man inte kan göra film som kritiserar landets styre, eller säga vad man verkligen tycker.
Han har ändå lyckats skrapa ihop pengar på privat väg och gjort små regimkritiska filmer som endast sprids på kopior eller köps i andra länder än Iran. En viktig konstnär låter det som!

Sen började jag fundera lite längre.
Tänk er den här dialogen på svenska filminstitutet:

-Jaha kära Ola, vad hade du tänkt att din film ska handla om?

-jag vill att den ska handla om hur vansinnigt det är att år 2010 ha ett kungahus! Dom har ju inget annat syfte än reklam, nog måste det väl finnas bättre ansikten än kvinnotjusare, nazisympatisörer och partydjur. Med tanke på vad dom kostar så får vi ganska lite reklam. Ingmar Bergman genererade pengar OCH reklam, kanske är det bättre att lägga alla miljonerna på musiker, konstnärer, författare, filmskapare och serienördar.
Jag vill att min film ska visa hur media kryper för kungahuset och aldrig ställer dom obekväma frågorna, som de vanliga medborgarna funderar på.
Det var aldrig någon journalist som frågade prinsessan eller hennes make om vad dom tyckte om kritiken att deras bröllop betalades med skattemedel,
trots att alla vanliga dödliga pratade om just det. Sen vill jag gärna ta upp hur dåliga vi faktiskt är på miljö, trots att våra ledare slår sej för bröstet och berättar att vi är bäst.
Om vi är bäst, varför får vi då kritik från EU och då tvingas skärpa våra regler.

-Ehh, jaha. kommer det vara en komedi?

-Nej nej, det är en politisk film utan humor.

-Jaha, så den är mer som en härligt inkomstbringande polisfilm?

-Nej jag tror inte att det finns en endaste polis med i mitt manus.


Tror ni, handen på hjärtat att svenska filminstitutet skulle ge mej pengar till en sån film. Och tror ni handen på hjärtat att, om jag lyckades skrapa ihop privata pengar, att någon biografkedja i sverige skulle visa min film. Eller skulle enda sättet att se den vara på spridda kopior eller kanske köpa den i ett annat land?

Kanske är vi inte så demokratiska och fria som vi tror.

Ola