Recent Posts

onsdag 28 mars 2012

Drottning Kristiina

Seriesveriges drottning Kristiina har rest vidare. För mej och Anna var hon en vän. Någon vi fikade och pratade serier med. Ibland önskar jag att vi pratat mer om livet än vad vi gjorde. Kristiina var mitt första möte med seriesverige och på något sätt trodde jag att hon alltid skulle finnas här. Men på sätt och vis kommer hon alltid finnas här, för den värld jag lever i skulle inte se ut som den gör om det inte varit för Kristiina.

Så älskade vän, Anna och jag önskar dej en spännande resa.

Länge leve drottningen!

måndag 19 mars 2012

Färdigtryckt!

I dag anlände Thollins och Skogängs första samarbete! Svart Ballad kommer naturligtvis säljas på Uppsalas splitter nya seriemässa den första april! Det här är första gången jag gör ett fanzine. Vanligtvis så brukar man börja i den änden, men vafanken, bättre zen än aldrig!
Det var faktiskt mera tänkt som en kul grej att peta lite med innan vi vevar igång nästa Theo. Men det blev bra. Jag tror att ni kommer se att vi haft kul när vi gjorde Svart Ballad!

Ta-ta! Ola

tisdag 13 mars 2012

Kejsarens nya kläder

Jag inmundigade idag en pizza på en av Enköpings små pittoreska pizzerior. Vid bordet bredvid mitt satt fyra ynglingar, vi kan kalla dom Knatte, Fnatte, Tjatte och Bengt-Erik. Knatte berättade att dom skulle få besök i klassen av en av förintelsens överlevare. Han berättade myndigt för sina vänner om förintelsen som om voro han en sann historiker. Dock brast hans kunskaper en smula när han berättade om de så kallade "informationslägren" som folk var inspärrade i.
Fnatte och Tjatte lyssnade med intresse på honom utan någon reaktion. Den ende som såg ut att vilja säga något var Bengt-Erik, men han bet sig i tungan och höll tyst.
Efter en stund började ynglingarna fnissa gott åt felstavningarna i pizzamenyn. Fnatte skrek upphetsat av skratt när han såg ett "fel" av bibliska proportioner.
- Ha ha ha! Kolla killar! Dom har skrivit Lasagne bland pastarätterna!!! Ha ha ha!
Knatte och Tjatte stämde högljut in i skrattet. Den ende som inte skrattade var Bengt-Erik. Återigen bet han sig i läppen och var tyst.

Kanske är det så vi gör. Om det är något vi ser som vi skulle vilja säga något om eller som vi skulle vilja ifrågasätta, så håller vi tyst. För risken finns ju att vi blir klassade som idioter av majoriteten som tycker annorlunda än vad vi gör.
Jag satt där och funderade över mitt egna beteende medans jag lät pizzan mätta mej. Säger jag vad jag tycker, tänker och funderar över eller är även jag rädd för att vara en åsna?
Svaret blev: jag är en åsna.

För ett par dagar sedan var det en serie om kulturmarxism i Aftonbladet av Liv Strömquist.
Jag har ingen aning om vad ordet "kulturmarxism" betyder men jag läste nyfiket vad en av mina just nu mest hyllade kollegor skrivit och tecknat. Efter läsupplevelsen satt jag där med två gigantiska åsneöron, som lite förvirrat vred sej som om försökte dom fånga in någon radiokanal med enkel poppig musik, som på något sätt skulle kunna bringa mening i det vakum jag nu hamnat i. Ska sanningen fram så har jag ganska ofta dom där öronen på mej när jag läser Strömquists serier. För kära vänner, jag förstår inte.

Jag är den förste att erkänna att mina politiska kunskaper inte är på expertnivå. Jag skulle tro att min intelligens ligger någonstans på medel. Jag har ett stort intresse av politik, historia och kultur. Jag har provat på att bo i två väldigt olika länder. Jag har sett både krig och fred med egna ögon och jag har hela mitt liv arbetat som egen företagare och frilansare. Ändå räcker inte mitt bagage till för att förstå Liv Strömquists serier.
Jag började fråga runt bland kompisar om dom förstod hennes serier. Det var först efter att jag intygat min egen oförståelse som deras svar kom. Ingen förstod!

Eftersom hon brukar utropas till seriesveriges stora geni av kultursidorna så undrar jag vart det geniet sitter. Missförstå mej rätt. Jag har inget emot Liv Strömquist. Jag har träffat henne flera gånger och tycker att hon är galet trevlig. En bra människa helt enkelt. Det jag funderar över är kultursidornas hyllningar.

Att vara serieskapare är att berätta. Med bild och text är det mitt jobb att få läsaren att förstå vad det är jag vill säga. Om jag berättar på ett sätt som gör att 9 av 10 inte förstår. Är jag då ett geni i mitt skrå???

Är det bara jag och mina kompisar som inte förstår. Eller måste jag ha specialkunskaper om politik, eller vara tvungen att googla för att förstå. Är det fler där ute som skulle vilja säga - Hej, jag fattar inte vad hon menar. Men håller tyst för att dom är rädda för att bli utpekade som åsnor?

Kanske är det så enkelt. Vi är alla en fårskock som heter Bengt-Erik som biter oss i läppen och viker ner våra åsneöron medan vi låtsas att det nazisterna bedrev i Auschwitz var trevliga små "informationsläger"

Ta-ta! Ola

måndag 5 mars 2012

Theo och Strindberg på finska.

I helgen har Per och jag invigt utställningen om Strindberg i serier i Finland.
Vi hade väldigt trevligt. Det var udda att sitta ner men min gode vän och prata om allt mellan himmel och jord, som inte rör Döda rummet. Jag tror att både Per och jag är en smula mätta Strindberg just nu.
Hur som helst, utställningen består av ca 60 bilder, givetvis kryddat med sidor från "Theos Ockulta kuriositeter" och Pers "Röda rummet". För den som har vägarna förbi så finns utställningen kvar till 30 april. Vid invigningstillfället träffade vi bla representanter från Svenska ambassaden och Sarjainfos Anti Vainio, som passade på att både ta bilder och göra en intervju.

Ett stort tack till Kristiina och Anja som arangerade det hela. Och ett tack till restaurangpersonalen på Hanaholmen som försåg oss med kopiösa mängder te!

Ta-ta! Ola & Per