Recent Posts

torsdag 28 april 2011

Tänkvärt?

Häromdagen stod jag utanför Apoteket och dess granne Systemet i storstaden Stockholm.
Bredvid mej stod ett hemlöst par och sålde situation Stockholm. Precis som alla andra människor så har även jag fördomar, och en usel fördom jag verkligen försöker jobba bort, är den där tanken i bakhuvudet att, om dom bara slutade supa så skulle dom nog ha råd att bo någonstans.

Anyway, jag är inte stolt över mina fördomar. Mitt arbete med mej själv gick faktiskt så bra, att när mannen i paret vände sej till mej med tomma händer och frågade om jag hade en krona till övers till mat och husrum. Så letade jag glatt igenom mina fickor i min jakt på ett fullvärdigt betalmedel, som inte innebar att paret behövde ha en kortläsare. Tyvärr fanns inga sådana alternativ så mannen fortsatte be folk runtomkring oss efter småslantar. Han fick inga. Sorgligt tänkte jag... tills han hojtar till sin kvinnliga tidningsförsäljarkollega:
- öh, fan ska jag vissla in på systemet och köpa oss en pava, vi måste ha något att dricka ju!

Där tog min medömkan slut, och mitt arbete med mina egna fördomar fick sej en törn!

I övrigt har påsken varit förtjusande. Inte ett ägg på horisonten.

Ta-ta! Ola

tisdag 19 april 2011

måndag 18 april 2011

På resa med Theo

För några år sedan satt jag på en buss med destination -svea rikes hufvudstad- Det var på den tiden då Sveriges närmaste stad hade både buss och tåg till Stockholm att välja på. En tid av lyx och överflöd. På denna buss med sittplatsgaranti, något SJ inte har förstått är uppskattat bland resenärerna, hamnade jag bredvid en äldre herre från Västerås. Han hade vitt skägg och hår och påminde lite om min barndomsidol Hatte Furuhagen. Vi slog oss i slang och kom snart in på ämnet -jobb-
Jag berättade att jag var på väg in till den stora staden för att träffa min redaktör. Hatte Furuhagen kopian intill mej blev nyfiken och jag berättade om Theo och den värld han lever i. Att han är expert på ockulta fenomen och att han har ett litet antikvariat på själagårdsgatan 5 i gamla stan. Jag ändrade portsiffran till 13 eftersom det är ett mer mytologiskt nummer. Men porten har i verkligheten siffran 5. Under hela vårat samtal sitter min medresenär och bara ler. Ett varmt men triumferande leende, som om han sitter på en hemlighet och inte en skramlande gammal buss. Till slut berättar Hatte Furuhagen kopian att han är på väg in till Stockholm för att titta på en lägenhet, på själagårdsgatan 5. Mannen bredvid mej sträcker nu fram sin hand och säger med sitt triumferande leende:
- Jag kanske borde presentera mej, jag heter Theodore.

Det är nog den märkligaste resan som Theo tagit mej med på. Jag undrar om han tog lägenheten? Kanske finns det en Theo på själagårdsgatan 5 i gamla stan.
Vem vet.

Ola

torsdag 14 april 2011

Stoppa (inte) pressarna!

Just i detta nu har tryckpressarna rullat igång med "I dödsskuggans dal" som blir den tredje boken om Theo.

Jag känner mej nöjd, mer än med de tidigare böckerna. Det är ett högre tempo och en hel del frågor om varför till exempel Felicia blev som hon blev, besvaras i den här delen.

Mellan "Mumiens blod" och "De förlorade sidornas bok" hade ungefär 2 år passerat, så en hel del hade hänt mellan böckerna. Eftersom den här delen delvis utspelar sej i tillbakablickar, så hoppas jag att ni alla ska få en djupare förståelse för karaktärerna och varför dom gör som dom gör. Men det är svårt det där, jag har ju levt med karaktärerna i så många år och känner dem så väl. Så ibland blir det svårt att veta hur mycket jag redan delat med mej av. En sak är säker, när hela sagan är färdig kommer ni bli förvånade.

Hur som helst. Nästa projekt blir boken som Demervall och jag snickrar på. Den kommer släppas i maj nästa år. Men innan det så kan ni från och med maj i år följa arbetet på vår bok, genom en utställningsmonter på Åbergs museum. Vi kommer uppdatera montern ungefär var fjortonde dag i ett års tid med nya skisser, ref-foton och post-it lappar, det blir som en making of installation. Ska bli kul att göra något som blir så "öppet" redan under resans gång. Sen ska det bli fantastiskt kul att göra en bok med herr Demervall, som är en av de stora inom äventyrs genren i Sverige!

Sen kokar ju förstås nästa Theo i bakgrunden. Jag hoppas att ni läsare är redo för en ny ton i Theos värld. Jag tror att nästa 3 kapitel kommer bli en smula mörkare. Både till yta och innehåll.

Nåja, nu är det nog dags att säga god natt till min nyinköpta sarkofag. Doctor Who kallar!

Ola

onsdag 13 april 2011

The house that Theo built

Nej kära vänner, jag är inte död. Senaste 2 veckorna har varit fyllda av korrektur, ommålning av nya kontoret, skruva möbler, läkarbesök, sista minuten ändringar i nya Theo-boken, kånka böcker och i vanlig ordning kopiösa mängder te!
Jag hade hjälp av min systerson Dennis som inte var rädd för att måla väggar.
Min mor dök upp lite då och då. Varje gång skakade hon på huvudet och undrade vad jag höll på med. I kväll blev jag klar, hon skakade inte på huvudet längre, nu fattade hon.









Välkommen till min nya Ateljé, men glöm inte att ta med bullar när du kommer.

Ta-ta! Ola