Det regnar in, å det grövsta!

I dag var tänkt att bli en dag spenderas uteslutande med Theo.
Vädrets makter ville annorlunda.

Kring lunch kom regnet.

Inget vanligt regn kära vänner, ett sånt där regn som letar sej in i ateljén. Ni vet, så där så att det skvätter över arbetsbordet, datorn, skrivaren och vidare ned över hyllplanen med ockult referensgodis. Så efter att ha länsat arbetsrummet från föremål som inte gillar vatten, så var det bara till att torka mej, golvet och kapitlet om briggen Mary Celeste i Tage La Cours, Myter och mysterier.
Om ni aldrig testat att ta in vatten på detta Titanic-artade sätt, så kan jag bara säga -låt bli.
Hur som helst. En liten Joe Pesci liknande herre dök upp och täckte flinkt mitt takfönster med presenning, hurra för honom! Du räddade min dag och säkert många dagar framöver. Så nu silar sej ett stilla kvällsljus ner genom presenningen och färgar min värld grön.
Härligt, låt regnet komma, mej stör det inte!

Ola