Ett supercoolt jobb!

Ibland trillar det in så trevliga reklamjobb att jag inte kan låta bli att skrocka förnöjsamt medan jag arbetar. Just nu gör jag en reklamserie åt en för mej ny kund. Ny men förhoppningsvis inte det sista samarbetet! För kan man annat än njuta när man som serienörd med Stålmannen som bas i hjärtat, får smyga in en hyllningsbild till första numret av Stålis! Det var faktiskt Stålmannen som fick mej att börja rita serier, eller rättare sagt min barndomsidol Curt Swan. Herr Swan var den som tecknade nästan samtliga Stålmannenäventyr som gick att köpa på ICA när jag var en liten sjuåring i Fjärdhundra. Jag hade precis börjat lära mej läsa när jag en dag läste "bild Curt Swan" i tidningen. Min hjärna slog en frivolt! DÅ fattade jag att det finns folk som har till jobb att rita serietidningar!!! Dessutom lät Curt Swan ungefär som Kurt Svan i en sjuårings lilla linfärgade hårboll till huvud. Där satt jag med min tidning och trodde att Curt var svensk, inte nog med det, någonstans i mej var jag helt säker på att Stålmannen levde. För mej var han lite som Jultomten och alla vet ju att Tomten finns på riktigt, eller hur? Jag tänkte att den här Curt troligen kände Stålis. Kanske hade han dagliga möten med honom om vad nästa äventyr skulle handla om. Vilken skurk som vår älskade hjälte skulle bura in i nästa blaska. Jag minns stunden än i dag, den var livsavgörande, den var magisk. Med serietidningen i mina händer bestämde jag mej för att bli serietecknare. Jag skulle bli serietecknare så att jag hade en chans att få träffa Stålmannen på riktigt!

Det här är troligen så nära jag kan komma den där magiska dagen för ungefär 30 år sedan.

Ta-ta! Ola