I moralpanikens land

Idag sitter jag med ett reklamjobb.
Att jobba med reklam är inte alls så "hip and with it" som många tror. Väldigt ofta är det en låååång rad möten och funderingar för att inte stöta sej med någon i samhället. Oftast tror folk att bra reklam är vass och sticker ut hakan, det är möjligt att så är fallet. Men dom flesta kunderna är livrädda för att sticka ut hakan och är väldigt försiktiga. Ibland kan skräcken för att INTE vara politiskt korrekt ta sej, en smula överdrivna proportioner.

Här är några exempel på jobb jag gjort där kunden har fått kalla fötter:

1. en gång fick jag retuschera bort alla gravstenar på en bild av en kyrkogård, för att kunden inte ville verka morbid och inte ville stöta sej med folk som förlorat någon. Resultatet blev en kyrka mitt på, vad som ser ut att vara en fotbollsplan.

2. en annan kund fick tokspel innan tryckpressarna gick igång, när dom plötsligt fick se att den illustration med en folksammling jag gjort, innehöll 12 män men bara 11 kvinnor. Inte bra för jämnställdheten. Att den andra illustrationen innehöll 3 kvinnor men bara 1 man spelade visst ingen större roll för jämnställdheten.

3. just nu tecknar jag om en bild. Första versionen föreställde en fryntlig och glad herre som står lutad över en kassaapparat. Den fryntliga herren ser ut att komma från spanien eller kanske mellanöstern. Bilden är full av spänning och värme. Som illustration har den här bilden funkat förträffligt för kunden... tills nu efter valet. Nu knackar moralpanikens fyra ryttare med myndig stämma på de bågnande portarna. Plötsligt är bilden rasistisk och den fryntlige spanjoren från mellanöstern måste bytas ut till en arisk herre. Här någonstans har kunden tappat mej i sin logik. Är det mindre rasistisk med en arisk herre än den goa spanjoren från mellanöstern.

Inte för att jag klagar, kunden har alltid rätt...
och jag, ja jag skrattar hela vägen till banken.