På resa med Theo

För några år sedan satt jag på en buss med destination -svea rikes hufvudstad- Det var på den tiden då Sveriges närmaste stad hade både buss och tåg till Stockholm att välja på. En tid av lyx och överflöd. På denna buss med sittplatsgaranti, något SJ inte har förstått är uppskattat bland resenärerna, hamnade jag bredvid en äldre herre från Västerås. Han hade vitt skägg och hår och påminde lite om min barndomsidol Hatte Furuhagen. Vi slog oss i slang och kom snart in på ämnet -jobb-
Jag berättade att jag var på väg in till den stora staden för att träffa min redaktör. Hatte Furuhagen kopian intill mej blev nyfiken och jag berättade om Theo och den värld han lever i. Att han är expert på ockulta fenomen och att han har ett litet antikvariat på själagårdsgatan 5 i gamla stan. Jag ändrade portsiffran till 13 eftersom det är ett mer mytologiskt nummer. Men porten har i verkligheten siffran 5. Under hela vårat samtal sitter min medresenär och bara ler. Ett varmt men triumferande leende, som om han sitter på en hemlighet och inte en skramlande gammal buss. Till slut berättar Hatte Furuhagen kopian att han är på väg in till Stockholm för att titta på en lägenhet, på själagårdsgatan 5. Mannen bredvid mej sträcker nu fram sin hand och säger med sitt triumferande leende:
- Jag kanske borde presentera mej, jag heter Theodore.

Det är nog den märkligaste resan som Theo tagit mej med på. Jag undrar om han tog lägenheten? Kanske finns det en Theo på själagårdsgatan 5 i gamla stan.
Vem vet.

Ola