Jag är en smula ambivalent till det ockulta. Vissa dagar tycker jag att det är spännande och självklart att det finns en dold sida av vår verklighet. Andra dagar tycker jag bara att människor som tror på spöken är lite fnattiga. Jag vet, jag gör serier som handlar om det ockulta. Jag har läst och pluggat mer i ämnet än vad som är hälsosamt. Trots det är jag ännu inte helt såld på konceptet… men jag börjar vackla.
Sedan nästan 2 veckor har jag haft två katter i min lilla lägenhet. Jag är en kattmänniska och har alltid varit och har till helt nyligen bara haft 1 katt. Ni som läst min blogg förut kanske kommer ihåg hur gärna jag ville ha en kattunge för ett par veckor sedan. Som svar på den outtalade frågan, nej det blev ingen kattunge.
Däremot blev det en spökkatt. Sedan 2 veckor har jag i ögonvrån sett en katt stryka omkring, men när jag tittar dit finns den inte där. Den hoppar upp i sängen på nätterna, men när jag ska klappa den finns den inte där. Min ”vanliga” katt har plötsligt blivit lekfull och jagar fram och tillbaka genom lägenheten, precis som om hon leker med en annan katt. Hon har dessutom blivit extremt pratig. Och ständigt har jag den där andra katten i ögonvrån. Anna har även hon sett två katter hos mej.
Så vi har bestämt oss för att kalla den nya katten Laban. Den är ganska stor, mörk och har nog några år på nacken. Den är extremt billig i drift och väldigt snäll. Om du saknar din kisse, så glöm den.
Den bor med oss nu, här på den andra sidan!
Monsterhälsningar. Ola
Recent Posts
tisdag 20 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar