Reflektion från dagens arbete.

Nu har jag landat i ateljén med en portion rester på tallriken, mmm gott.
Det har varit en fantastiskt trevlig och rolig arbetsdag.
Per är bra att jobba med och vi kompleterar varandra på ett bra sätt.
Oftast är serieskapandet en ganska ensam process och det är lätt att glömma
hur det är att ha arbetskamrater.
Åbergs museum stod för lokal och lunch vilket var en hit!
Nu när storyn är cementerad återvänder jag till "Theo - I dödskuggans dal"
Jag ligger hopplöst efter i tidsplanen och återigen ger min lurvige vän mej magsår.
Förra året svor jag att aldrig stressa med en bok igen, det gick inte så bra med det löftet.
Å andra sidan jobbar jag med just precis det jag vill jobba med!

Nu är det filmtajm!

Ola

Arbetsdagen slut!

Nu har herr Demervall och jag arbetat klart storyn till vårt episka "lilla" verk. Den sitter som en smäck!

Ett stort tack till Åbergs museum och herr Hammarlund.

Ola & Per

Live från arbetsplatsen på Åbergs!

Den Norénska högtiden är över.

Jul är över, men om mindre än ett år är eländet här igen.
Jag promenerade runt i gamla stan på julafton, det var stilla och tyst. Fantastiskt vackert! Några vilsna turister trotsade julfirandet och ett par alkoholiserade svenskar kräktes i en gränd, ett minst sagt märkligt julbord. Jag har aldrig varit i gamla stan när den är så öde förut, det var snudd på ockult. Men jag är glad att jag tog den där promenaden.

Ola

Censur?

Hörde ett program i P1 i morse om den Iranske regissören Jafar Panahi som blivit förbjuden att göra film i 20 år. I reportaget pratade journalisterna om den hemska värld han lever i där man inte kan göra film som kritiserar landets styre, eller säga vad man verkligen tycker.
Han har ändå lyckats skrapa ihop pengar på privat väg och gjort små regimkritiska filmer som endast sprids på kopior eller köps i andra länder än Iran. En viktig konstnär låter det som!

Sen började jag fundera lite längre.
Tänk er den här dialogen på svenska filminstitutet:

-Jaha kära Ola, vad hade du tänkt att din film ska handla om?

-jag vill att den ska handla om hur vansinnigt det är att år 2010 ha ett kungahus! Dom har ju inget annat syfte än reklam, nog måste det väl finnas bättre ansikten än kvinnotjusare, nazisympatisörer och partydjur. Med tanke på vad dom kostar så får vi ganska lite reklam. Ingmar Bergman genererade pengar OCH reklam, kanske är det bättre att lägga alla miljonerna på musiker, konstnärer, författare, filmskapare och serienördar.
Jag vill att min film ska visa hur media kryper för kungahuset och aldrig ställer dom obekväma frågorna, som de vanliga medborgarna funderar på.
Det var aldrig någon journalist som frågade prinsessan eller hennes make om vad dom tyckte om kritiken att deras bröllop betalades med skattemedel,
trots att alla vanliga dödliga pratade om just det. Sen vill jag gärna ta upp hur dåliga vi faktiskt är på miljö, trots att våra ledare slår sej för bröstet och berättar att vi är bäst.
Om vi är bäst, varför får vi då kritik från EU och då tvingas skärpa våra regler.

-Ehh, jaha. kommer det vara en komedi?

-Nej nej, det är en politisk film utan humor.

-Jaha, så den är mer som en härligt inkomstbringande polisfilm?

-Nej jag tror inte att det finns en endaste polis med i mitt manus.


Tror ni, handen på hjärtat att svenska filminstitutet skulle ge mej pengar till en sån film. Och tror ni handen på hjärtat att, om jag lyckades skrapa ihop privata pengar, att någon biografkedja i sverige skulle visa min film. Eller skulle enda sättet att se den vara på spridda kopior eller kanske köpa den i ett annat land?

Kanske är vi inte så demokratiska och fria som vi tror.

Ola

Julefrid

Eller snarare tokbrådis med nya Theo boken! Fast visst ser det rätt mysigt ut. Jag trivs så sabla bra i min ateljé även när stressen ligger som ett tungt snötäcke över taket... nu trängs ju stressen ganska bra med snön där uppe på taket.

Anyway, ikväll blir det tacos och julmust, men först. Lite mera Theo!

Ola

Likt en giraff...

... har jag idag sträckt min hals i den stora hufvudstaden.
Trots bombare med kort stubin vågade Stefan och jag oss in i folksamlingarna, fast vi höll oss från de stora samlingarna så gott det gick. Jag har suttit i ateljén och jobbat så flitigt att jag verkligen behövde luftas en sväng. Seriöst, jag blir snart galen av allt jobbande.

Anyway. Eftersom min mobil sjunger på sista versen, så styrde stegen mot närmaste Teliabutik. Jag fastnade i Telenors butik.
Det visade sej att Telenors abonnemang med ett tak på 699:- är just ett tak som inte går att överskrida. Den unga gossen på Teliabutiken hävdade lojt, medans han gäspade och sörplade på en läsk, att Telenors erbjudande kunde han lätt matcha. Trevligt tyckte jag, tills jag började skrapa på hans läskeblask-utspädda löfte. Det visade sej nämligen att Telias tak på 699:- inte var ett tak, om man ringer eller surfar mycket. Konstigt att 1 ord kan betyda två så olika saker hos två så snarlika operatörer. Jag köpte min nya telefon hos de trevliga försäljarna med tak.
Sorry Telia. Hoppas inte era läsksörplande säljare blir blöta när det regnar in i det ack så läckande taket.

Ta-ta! Ola

Nu är den bokad!

Dickens collection i 2 volymer! Illustrerad utgåva!! Mmmm det vattnas i munnen på mej!!!

Ola

Julmarknad på slottet

I dag har det varit julmarknad och kontemplation i slottskyrkan. Snart återvänder jag till ritbordet med nya krafter. Trevlig första advent på er alla.

Ola

Enköping i dag 06.50

Björnens tid

Då kära vänner har det äntligen blivit Theo-tid!
Jag har flitigt jobbat undan reklam och diverse andra uppdrag, så nu tänker jag ägna mej åt min gode vän Theo. Om någon kund läser det här, snälla ring inte. Jag har otroligt svårt att säga nej till både era roliga uppdrag och era fantastiska pengar. Ring Per eller Peter istället.
I mitten på mars kan ni återkomma, då har min lurvige vän åter gått i ide.

Hmm lustigt. Medans jag skrev det här ringde 2 kunder. Klarade jag av att säga nej? NIX!
Fast det ena var så sabla kul. Jag ska prata om förintelsen, Maus och min tid i Israel på förintelsens minnesdag i januari. Hur fanken tackar man nej till något sådant.

Nähäpp, nu kallar återigen ritbordet på mej, med sin förföriska stämma. JOBBA LATMASK!!!

Shalom. Ola

Intervju

I går gjorde 2 gymnasie elever (Harald och Rahul) i Täby en intervju med mej för deras skolprojekt om serier. Jag tyckte att frågorna var så bra, så efter att ha fått deras godkännande slänger jag nu upp den även här.

Till att börja med skulle du kunna berätta lite kort om hur du började med serie teckning. T.ex. var det en naturlig utveckling från illustratörsjobb, en livslång ambition eller bara något du halkade in på?

Serier har alltid varit ett drömmål för mej.
När jag var 6-7 år så hade jag en särskild byrålåda där jag förvarade mina serietidningar.
Jag kunde ännu inte läsa dom själv men för mej var det magi att komma hem från skolan och öppna den lådan. Efter att min mor tröttnat på att läsa Stålmannen om och om igen så bestämde jag mej för att själv knäcka läsandets kod.
Jag måste ha varit som en väldigt liten Robert Langdon, fast besluten att knäcka en till synes överväldigande kod. När jag väl lärt mej läsa kunde jag för första gången läsa sådant min mor hoppat över i tron att sådant var oviktigt för en liten nördig gosse.
Det jag läste var vilka som skrivit och tecknat berättelserna. Där fanns namn som Curt Swan, Bob Kane och Rolf Gohs.

Det var magiskt att bakom mina hjältar, fanns det folk som faktiskt jobbade med att berätta historierna. Naturligtvis så var Stålmannen väldigt äkta för mej, jag var ju bara en liten bondpojke från Fjärdhundra. Och tanken att dessa tecknare arbetade i stålmannens närhet, kanske pratade med honom dagligen, var en omvälvande tanke.
När jag var 8 så sa min fröken åt mej att jag måste göra läxan och lära mej mattetalen.
Trots att jag var en väldigt tystlåten och ordentlig gosse, så svarade jag uppkäftigt att jag inte behövde kunna räkna, för jag skulle minsann bli serietecknare!
Så tydligen hade jag vid väldigt tidig ålder gjort mitt yrkesval.

Har du några tips på vad man skall tänka på när man skapar en serie? Beskriv skapar processen, hur skriver du manuset? Är allt helt klart från början eller hittar du ibland på medan du arbetar?

Det här är en svårare fråga eftersom det rör en lång kreativ process.
Mitt viktigaste råd till dom som vill skriva och teckna är TÅLAMOD.
Jag bär alltid runt på en skissbok där jag skriver ner ord, meningar, idéer och gör små skisser. Läs mycket, läs om historia, religion, intervjuer.
Titta på film, gärna dåliga filmer eller den typen av filmer du normalt inte ser.
Prata med människor. Jag samlar ständigt uppslag. Sen när det är dags att sätta sej ner och verkligen bygga en story så kikar jag på allt jag samlat.
Jag skriver ner alla scener på post-it lappar och placerar dom på en vägg där jag har en tidslinje för hela berättelsen. Sen flyttar jag runt lapparna tills jag får en story som flyter
och som är dramaturgiskt skön att läsa. När jag är klar med det så skriver jag manuset.
Så ja, allt är klart när jag väl börjar skriva. Det kanske låter lite tråkigt, men ett bra förarbete
är otroligt viktigt. Har man inte gjort sin läxa innan man börjar skriva,
så spricker storyn i 9 fall av 10.

Hur bör man gå till väga för att få den publicerad när man är klar? Skall man sikta in sig på förlag direkt? Eller ska man kanske försöka få serien publicerad i en tidskrift? Hur gjorde du? Finns det något speciellt förlag som gärna ger ut serier?

Det bästa man kan göra är att skicka ut sitt material till så många som möjligt och hoppas på det bästa. Jag har massor av refuseringsbrev sparade i en låda.
Av någon anledning tycker jag att refuseringsbreven är mer spännande.
Sen är det återigen TÅLAMOD som det hänger på. Man blir ytterst sällan publicerad
efter första försöket. Men det är ju så, att ju längre man kämpar och pressar sej själv desto bättre blir man, så till slut funkar det.

Din serie ”Theos ockulta kuriositeter” är ju en serieroman och inte en samling seriestrippar som många andra svenska seriealbum. Finns det en skillnad i publik och hur man når ut till denna publik? Finns det en skillnad i var man kan bli publicerad?

Ja det är stora skillnader. Med stripserierna når man nog en publik som inte nödvändigtvis läser serier aktivt.Medans min typ av böcker troligen riktar sej mot en lite äldre publik som oftare är vana serieläsare, läsare som aktivt väljer att läsa just en seriebok. De flesta förlag som publicerar serier försöker nog ha en så bred utgivning som möjligt, så troligast är nog att man kan hitta båda målgrupperna på ett och samma förlag.

Sen är det svårt att veta exakt vilken målgrupp som man i slutändan riktar sej mot. Jag trodde innan första boken med Theo publicerades, att min målgrupp var killar i 13 årsåldern, men det har i efterhand visat sej att dom flesta är kvinnor och män i 30-60 års åldern. Väldigt många kvinnor faktisk, vilket är både förvånande och trevligt.

När du tecknar, vilka material använder du? Tecknar du för hand, eller arbetar du digitalt? Kanske en blandning?

All svärta gör jag med stålstiftspenna och flytande tusch. Färgsättningen görs i datorn. Många kollegor har gått över till att helt jobba digitalt, men jag är nog lite k-märkt. Jag vill känna pappret under fingrarna, känna doften av tuschet. Men visst, det är skönt att slippa färgkladdet.

Arbetar du alltid ensam eller har du någonsin arbetat tillsammans med en manusförfattare. Vad finns det för fördelar och nackdelar med de olika arbetssätten?

Jag har tidigare jobbat med Claes Reimerthi och Anders Brundin. Båda är genier! Lysande författare som jag mer än gärna jobbar med igen. Dom har lärt mej så otroligt mycket om hur man berättar. Helt klart så tjänar en berättelse på att ha fler hjärnor som kan se den från olika vinklar. Egentligen finns det bara nackdelar med att jobba själv. Sen har jag ju i min närhet även en liten inre krets som jag ständigt prövar mina idéer på. Anna och Gabriel är ovärderliga bollplank.

Var hämtar du inspirationen till din serie ifrån? Andra serier? Filmer? Gör du mycket naturstudier? T.ex. när du skildrade Stockholm i Theo.

Ibland räcker det med ett ord, ett telefonsamtal, sättet som ett hus reflekteras i en vattenpöl. För att dra igång en kreativ process. Visst låter jag mej inspireras från andra serieskapare som Hergé, Tardi eller D’Israeli. Filmer är en stor influens, Chaplin, Hitchcock och Capra för att nämna några få. Men störst inspiration drar jag nog från faktaböcker och intervjuer. Jag älskar att göra research och grotta ner mej i olika ämnen och teorier. Jag fotograferar mycket och som sagt, samlar på hög, sånt som kan bli användbart.

Hur tycker du att det kulturella klimatet är för serier idag? Särskilt för serieromaner. Har de en självklar plats inom litteraturen och konsten eller lever de lite i skymundan?

Serier har blivit mer och mer accepterat i de kulturella finrummen. På både gott och ont. Det som är bra med den ökade acceptansen är ju att rent personligt blir vi ju inte längre behandlade som brottslingar. Som en kompis som jobbar som bibliotekarie en gång sa -Att jobba på bibliotek och älska serier, är troligen värre i kollegornas ögon än att vara pedofil. Visst tog han i från fotknölarna, men lite så var det för 10-20 år sedan. Den förändringen är verkligen bra.

Sen ur kreativ synvinkel så tror jag att serierna skulle utvecklas mer om dom fortfarande var en lågt stående underhållningsform. Att slå underifrån är alltid konstnärligare. Den stora frågan är väl kanske om alla självbiografiska och introverta serier verkligen är bra för mediet. Sant är att den typen av berättelser har tvättat rent serierna och fört in dom på kultursidorna… men har seriemediet blivit bättre. Har berättartekniken blivit bättre eller sämre?
Jag vet vad jag tycker, och jag skulle gärna se att serier återigen blir det där magiska som väntar i byrålådan efter en dag i skolan.

Ola Skogäng 2010

Mitt nya jag

Den här lilla skönhet tecknade en liten osnuten unge på en skola jag nyligen besökte. Han visade glatt upp bilden med orden -nu är du med i min serie Ola. När jag då påpekade att jag faktiskt inte har någe hår på huvudet, tittade den osnutne lilla herren på mej med förvånad min, som om vore min hudfärg grön och gälar kippade efter andan utmed min snigelslemmiga hals. Hoppsan, sa han bara. Sedan kastade han sej efter närmaste bänkkamrats suddgummi. Därav det lite suddiga molnet ovanför mitt huvud.

Jag tycker faktiskt att det blev riktigt bra!

Ola

Rotfyllning anyone?

Är jag den ende som tycker att det är ganska avkopplande att gå till tandläkaren? I dag har jag fått en rotfyllning, jag kan meddela alla tandläkarrädda att det inte är något att fasa för. Faktiskt rätt lugnt och skönt.

Dessutom är det hos tandläkaren jag får titta på teve. Själv har jag inga såna moderniteter. Så i dag har jag tittat på morgonsoffan! Trevligt.

Ola

Magi

I dag fick jag en trevlig överraskning på posten. Nya Théo boken!
Det är någon månaden sedan den släpptes i Canada, Frankrike, Belgien osv. Men idag damp den äntligen ner i Enköping. Michel, Lena och resten av gänget på Les 400 Coups har som vanligt gjort ett strålande jobb. Speciellt kul var det att se skisserna i slutet av boken!

Undrar om magin att se Theo översatt någonsin försvinner. Hoppas inte det.

Ha en trevlig kväll på er, det ska jag ha!
Ola

Just nu jobbar jag!

Just nu påtar jag med bilder till en kund som ska ha lite lustiga bilder till en folder.
Verkligen ett kul jobb :) Synd bara att jag inte hinner teckna så mycket Theo som jag borde, men snart är det dax att isolera sej med snabbmackisarna och te i drivor, för en lååång hård rit-maraton!

Ola

Jo jag vet...

... jag har varit genomusel på att skriva här sista tiden.
Men jag måste jobba också :(

Ola

Research or not research?

Jag brukar vara väldigt noga med min efterforsknig när jag tecknar och skriver, mest för att jag tycker det är roligt att lära sej nya saker.
Till den nya boken hade jag verkligen sett fram emot att göra kopiösa mängder research i två olika religiösa kyrkor i Stockholm.
Dels för att jag själv är väldigt nyfiken på religion, och för att jag inte vill stöta mej och förarga dessa två religioner. Det kan ju lätt bli fel när man tecknar och skriver religiösa karaktärer. Oftast räcker det med att en liten detalj blir fel för att förarga många människor. Jag har mejlat båda kyrkorna och bett om deras hjälp att få detaljerna rätt.
Ingen av dom har svarat, inte ens ett litet -hej, vi har inte tid med dej, hej då. Bara tystnad.
Jättetrist tycker jag.
Så vad gör jag, hittar jag två andra religioner eller kör jag på känn och riskerar att det smyger sej in fel?

Vad tycker ni?

Fiktiva funderingar

Vi tänker oss ett fiktivt transportföretag, vi kan kalla dom "Satans Järnvägar"
Detta fiktiva företag har monopol på nästan all trafik som går spårledes i ett fiktivt land som vi kan kalla Swedala. Detta fiktiva företag har problem att komma i tid och följa dom tidtabeller som dom själva tryckt upp och lagt ut i sina egna små butiker där dom har monopol på reseförsäljningen i det fiktiva lilla landet. Det fiktiva företaget har dessutom lite svårt att enas om ett pris för en resa mellan 2 fiktiva städer. Det fiktiva företaget har minst 2 olika priser för samma fiktiva resa på den monopoliserade hemsidan, beroende på hur långt i förväg man bokar sin resa. Dom har ett helt annat pris om man köper resan av någon i deras små resebutiker. Det finns ytterligare ett pris om man köper sin resa i en liten automat på perrongen, förutsatt att just den här perrongen i fråga är utrustad med det fiktiva företagets monopoliserade automat. Om nu det fiktiva företaget inte skulle ha bemödat sej med att ställa upp en automat på perrongen så kan man naturligtvis köpa biljetten av en fiktiv konduktör på tåget... men då får man betala ett pris som känns en smula fiktivt (100 kr dyrare) i jämförelse med att köpa biljetten från en monopoliserad automat... om den nu funnits på perrongen.
Det fiktiva företaget råkar dessutom vara delvis statligt finansierat så hur du än bär dej åt, så har du redan betalat en del av din resa, även om du väljer att stanna hemma.
Det konstiga är att den fiktiva konkurenten som får nöja sej med att bussledes transportera fiktiva resenärer över hårt trafikerade vägar, kan ha ett galet lägre pris, tidtabeller som stämmer och dessutom sittplatsgaranti. Trots att dom inte är statligt finansierade.

Tycker du att det här blogginlägget känns jobbigt att läsa, ockult och fiktivt?

Då betyder det troligen att du aldrig åkt tåg, att du hellre tar en miljöovänlig bil och att du troligen har sparat både tid, pengar och evighetslånga timmar på en snöig perrong i det fiktiva landet Swedala. För precis så omständigt som det känns att läsa det här inlägget, så känns det att färdas med det fiktiva företaget Satans Järnvägar.

Ola

Middag med David

Jag sa -Hello.
David sa -Hello.
Jag sa -Thank you for a nice evening.
David sa -Thank you.
Sedan fick jag en bok. Vi är bästisar nu, Dave och jag.

(fast jag sa aldrig att jag inte sett Twin Peaks)

Vaktombyte i kakaobönans palats

I går var jag på ett storyboardmöte med galenpannan Torbjörn.
Vi hade stämt träff på trappan till nordiska museet som igår hade sitt årliga chokladprovar extravaganza. Det var kallt att stå där ute på trappan. Så där som det är när den första vinterkylan kommer. ni vet den där stunden då kung Bore plötsligt anländer och knackar på ens rygg bara för att med isande stämma berätta att, nu pysen, nu måste du börja klä på dej lite.
Visst det var bara någon ynka minusgrad, men vad hjälper det när man står där i middagskostymen och huttrar utan mössa. Eftersom Torbjörn var lite sen tog jag chansen bland de chokladprovande hillbillybesökarna inne på museet. (eftersom jag är från landet så känner jag igen en hillbilly när jag ser den, trots deras tappra försök att klä sej som en urban stadsbo, ty jag är ju själv likadan)
Eftersom jag straxt ska gå därifrån så håller jag mej vid utgången, ståendes mot en vägg. I mitt öra har jag headsettet till mobilen så jag inte ska missa när Torbjörn ringer.
När jag står där bland chokladprovarnas ivriga sockerkörtelkvidanden så dyker det plötsligt upp en besökare, möjligen var han något överförfriskad på cognacpraliner men han kliver fram till mej med en undrande min och frågar en aning förvirrat -ehh är ni vakt här?

Till svar stammar jag fram att jag inte är vakt, bara en lantis på besök i den stora staden. Lite fundersam över hans fråga, tills jag tar en titt på mej själv. Svart kostym, vit skjorta, headset i örat, ståendes rakt upp och ner mot en vägg till synes ointresserad av chokladens söta begär.
Hans fråga var befogad!

Synd att jag inte fattade galoppen och beslagtog hans överfulla godispåse.
Ty även jag är ett offer för kakaobönans förföriska sång.

Mmmmm Marabou.

Ola

Lynchstämning!

Det har varit en stressig men rolig vecka.
Jag har jobbat en del med storyboard och design för en svensk teveserie, som kanske, kanske om vi har tur får grönt ljus snart.

I går var jag i Tumba och föreläste för en fantastisk klass på gymnasiet. Dom pluggar animation och serier!!! Jösses om sånt ändå funnits när jag var i den åldern, då kanske jag skulle ha jobbat med... exakt det jag jobbar med idag.
Anyway, tack för att ni hade lust att lyssna på mej. Det var trevligt.

I morgon ska jag på middag med David Lynch. Ska jag våga berätta att jag inte sett Twin peaks, eller blir jag Lynchad då?

Nu, åter till storyboardandet!!!

Ola

Svensk film, hur bra är det på en skala?

I dag jobbar bara 50 procent av dom annställda på kontoret, dvs det är bara jag här. Anna sitter på Kalmarkontoret med färgsättning. Trots det så fixar jag ibland en liten kopp te till henne med. Det vore ju bra mycket trevligare om hon faktiskt var här själv och inmundigade drycken, men men, som det är nu så får jag dubbelt så mycket te.

På teve i morse pratades det om Jägarna 2. Jag är ledsen men jag blir inte glad så jag hoppar. Vet inte om någon svensk film fått mej att hoppa sedan Fanny och Alexander. Grejen med svensk film är ju att folk säger -jo men det var faktiskt riktigt bra... för att vara en svensk film.
Varför nöja sej med det? Om jag ska slänga bort 2 timmar av mitt liv, så är det bäst att det är något som åtminstonde har potential att vara bra, inte bara bra för att vara svenskt.
Så sorry vem det nu är som gör jägarna 2, gör om, gör bättre.

Nu är det dax att ta den där te-pausen. Kanske borde jag titta på lite -Days of our lives- medans jag fikar. Det är kvalitet det ;) ho ho ho!

Wroooom!

Brrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!

Nu blir det fikadax på stan med Steven! Bullen som var trist frånvarande igår på självaste

-kanelbullens dag-

Ligger nu risigt till. Vad har då det lilla flygplanet med bullen att göra kanske du undrar.

INTE ETT SKVATT!

Det blev bara ett så himmla gulligt plan, så jag ville bara peta upp det innan jag drar på fika.

Ola

I moralpanikens land

Idag sitter jag med ett reklamjobb.
Att jobba med reklam är inte alls så "hip and with it" som många tror. Väldigt ofta är det en låååång rad möten och funderingar för att inte stöta sej med någon i samhället. Oftast tror folk att bra reklam är vass och sticker ut hakan, det är möjligt att så är fallet. Men dom flesta kunderna är livrädda för att sticka ut hakan och är väldigt försiktiga. Ibland kan skräcken för att INTE vara politiskt korrekt ta sej, en smula överdrivna proportioner.

Här är några exempel på jobb jag gjort där kunden har fått kalla fötter:

1. en gång fick jag retuschera bort alla gravstenar på en bild av en kyrkogård, för att kunden inte ville verka morbid och inte ville stöta sej med folk som förlorat någon. Resultatet blev en kyrka mitt på, vad som ser ut att vara en fotbollsplan.

2. en annan kund fick tokspel innan tryckpressarna gick igång, när dom plötsligt fick se att den illustration med en folksammling jag gjort, innehöll 12 män men bara 11 kvinnor. Inte bra för jämnställdheten. Att den andra illustrationen innehöll 3 kvinnor men bara 1 man spelade visst ingen större roll för jämnställdheten.

3. just nu tecknar jag om en bild. Första versionen föreställde en fryntlig och glad herre som står lutad över en kassaapparat. Den fryntliga herren ser ut att komma från spanien eller kanske mellanöstern. Bilden är full av spänning och värme. Som illustration har den här bilden funkat förträffligt för kunden... tills nu efter valet. Nu knackar moralpanikens fyra ryttare med myndig stämma på de bågnande portarna. Plötsligt är bilden rasistisk och den fryntlige spanjoren från mellanöstern måste bytas ut till en arisk herre. Här någonstans har kunden tappat mej i sin logik. Är det mindre rasistisk med en arisk herre än den goa spanjoren från mellanöstern.

Inte för att jag klagar, kunden har alltid rätt...
och jag, ja jag skrattar hela vägen till banken.

Arbetsuniformen på!

Arbetsuniformen (raggsockor och myskläder) är på, tänderna är borstade, mejlen kollad.
It's a dirty job, but someones gotta do it.

Ola

Ibland...

... får jag den där känslan:
Shit-pommfritt, det här är min bostad, jag kan äta bullar till frukost och titta på Seinfeld hela natten eller sitta och rita hela dagen utan att äta lunch. Allt detta utan att min mor sticker in huvudet och säger ifrån!

Försvinner den känslan någonsin eller vad?
Är det ett groende tecken på en existerande, men ack så liten, civil olydnad?

Har även du samma icke vuxna beteende. Du kan ligga i farozonen, kanske är du på väg att bli en serienörd!!!

Ola

Bokmässan 2010 är över, leve bokmässan 2011!

Sådär, nu sitter jag åter i min trygga ateljé i Enköping, Sveriges närmaste stad, som inte alls är särskilt nära Göteborg när man sitter på tåget. Hursom, oftast ser man ju bara montrarnas flashiga utsida så jag tyckte den här bilden, där man kan se mässans baksida var lite rolig. Jag är dock glad att ingen såg hur det såg ut under vårat mässbord!

Nya Theo-muggen levererades precis i rättan tid för mässan. Jag är väldigt nöjd med resultatet.

Den förra The(o)muggen var röd, den här gången tog vi fram en grön. Nästa år blir det en blå och om 16 år tar vi fram en beige!

Här är mina trötta redaktörer fångade i flykten. Elias vår lilla barnarbetare konstaterade torrt på tåget att trots att vi alla var trötta och helst ville vara hemma, så var vi redan igång och planerade bokmässan 2011.

Elias och jag pratar om tacos och chips. Vad annat i livet behöver man prata om.

Cirkeln är sluten. Jag är tillbaka vid frukostbordet, fast denna gång utan förväntningar på vad jag ska hitta på mässan. Denna gång fantiserar jag om dammråttor och kvalster under soffan. Snart är dom historia, precis som årets bokmässa!

Ta-ta! Ola

Ännu en dag på bokmässan!

Det har varit ännu en dag på bokmässan. Kul men skönt att åka hem till katten i morgon.
På måndag ska jag göra det bästa jag vet, STÄDA! Nope jag är inte ironisk, att städa är faktiskt en smula meditativt och ett sätt för mej att ladda batterierna.

I dag har jag mellan fantasierna om städning, suttit i sci-fi montern. Ni är så sabla gosiga och har så snygg monter. Ett stort tack för att ni ville ha mej där.

Pratade serier med Anna på sci-fi.

Roland dök upp och bytte några ord.

Bokade lunch med Niklas.

Och slutligen, åt chips med Elias! Världens mest förnämsta barnarbetare.

Nu är det åter dax att besöka Nemo i slumberland, kanske bjuder han på te i gröna muggar av krokodilskinn, eller popcorn med aromat. Personligen hoppas jag han låter mej sova drömlöst.

Sov gott. Ola

Jan Guillou?

Fråga till kudden:
Exakt hur många montrar kan 1 Jan Guillou avverka på 1 mässa... alla 1032???

Sjuuuukt!

Bokmässa dag 2

Massor av folk, möjligen mer än vanligt, stort som attans och en å annan bok också.

Har precis bevistat en synnerligen trevlig förlagsmiddag, fötterna stinker och tröttheten ligger som en blöt 70-talsfilt med batikmönster över min ack så trötta lekamen.

Dagen har varit fylld av goda vänner, mindre goda vänner, te, vernissage och och en märklig liten man som fick för sej att han ville ha alla 300 reklamtrycken för förlagets nya bok.

Nu är det sovdags, imorgon blir det den galna lördagen.

Nu galen sömn!!!

Ola

Bkomässa 2010

Så kära vänner, då var väskan packad. Egentligen heter det ju "väskorna" om man ska vara petig. Bokmässan äe fantastiskt rolig, om man bara slapp all packning och den regn som ständigt tycks falla i Göteborg. Snart dyker husvakten upp och gullar lite med katten... är det här kattens årliga semester?

Hur som helst. Jag ska försöka uppdatera här lite varje dag med bilder och lite reflektioner över helgens äventyr. Om jag kommer ihåg att ta med mej modemet vill säga.

Nu är det dax att släppa tekoppen och resa! Ta-ta!

Ola

Den ofrivillige skådespelaren

Nyrakad. Replikerna är memorerade. Kostymen på. Nu är det dags för mig att inta filmhistorien.

Haha, ja jösses!

Ola

I dödsskuggans dal

Nu är första sidorna på tredje boken om Theos äventyr klara.
Det blir bra! Det är ett år sedan jag tecknade Theo sist, men han sitter som en smeck!
Den här bilden föreställer... hmm... ett monster... typ.
Kan inte säga mer än så, ni får se själva i april!

Ola

Vad gör man...

... när man plötsligt upptäcker att någon man tycker om, som man rent av ser upp till.
Någon som i vanliga fall är en fantastisk människa, en ledstjärna...


... visar sej vara en rasist?


Just i dessa politiskt tumultartade tider kan jag tänka mej att det inte är en helt ovanlig fråga. En stor fråga som jag gärna skulle vilja ha ett svar på.
Min första reaktion är att jag känner mej äcklad.
Men hur ska jag reagera och bemöta den här typen av tänkande?


Jag vill verkligen se upp till den här personen!


Ola

Theo goes Hanna Barbera!

Gulligt. Ola

Space, the final frontier...

Fanken vad kul det är att teckna i ny stil!
Jag jobbar med en illustration åt en kund som vill ha en bild i lite Jetsons stil. Fantastiskt kul!
Jag är nöjd med bakgrunden, så nu är det bara figurerna som fattas...

... tillbaka till ritbordet.


Ola

Röd eller blå?

Jag hade just en liten te-paus och passade då på att göra två olika tester för vilket parti jag borde välja. Jupp så ligger det till, jag har ingen aning om vad jag ska välja och jag är ingen sån som röstar blått varje gång bara för att vara solidarisk, ungefär som om det var ett fotbollslag det gällde. Nix, jag brukar försöka lyssna på vad jag sympatiserar med just nu i livet, ni vet, vi människor utvecklas och förändras så då borde ju även vår politiska färg förändras.

Anyway. Expressens valkompass visade att jag borde rösta på miljöpartiet medans Svenska dagbladets test visade att jag var blå så det bara visslade om det!

Nog för att jag utvecklas och förändras, men jösses, jag trodde inte utvecklingen gick på 2 minuter. Darwin here I come!

Så nu är jag tillbaka på ruta 1. Vad ska jag välja?

Ola

Äntligen får jag jobba!

Den senaste tiden har det varit möten, möten om möten, studiebesök, signering, föreläsningar, betygsfixande och lite mera möten.
Allt det har varit väldigt trevligt och roligt på alla sätt. Något av det bästa med det här jobbet är alla trevliga människor jag får träffa. Alla har en story att berätta.
Men, hur trevligt det än är, så är jag tecknare. Så den här helgen ska jag ägna åt att teckna och äta salta pinnar vid ritbordet. Faktiskt så ser jag fram emot att få sitta här i helgen.
Ett vitt papper, spanarna på mp3, salta pinnar, kopiösa mängder te och Anna i telefonluren.
Kan livet bli bättre?

... jo det kan det nog, men just i dag kan det nog inte det!

Ola

Just jäsikens! Jag har ju signerat med Tupilak-grabbarna på Zonen. Det var otroligt kul, fick en massa idéer om Theos framtid. Ett stort tack till alla som var där och för att jag fick vara med, mera sånt!!! Bilder kommer inom kort.

Nattsignering i ockulta Uppsala!!!

Lördag är kulturnatt i Uppsala!!!

Då kommer jag att signera Theo tillsammans med Tupilak skaparna Jonas och Daniel som släpper första delen av sin nya skräckserie Tupilak.

Vi finns på SerieZonen från klockan 18 fram tills midnatt.

Ett strålande klockslag att sälja ockulta böcker på!!! Vi kommer även visa och sälja serieoriginal.

Dyk in och säg hej.

Ola

Hoist the sails!!!

För andra gången på kort tid har mina farvatten korsats av the dread pirate Roberts.
Den här gången är det inte i form av ljusskygga blekfisar som gömmer sej bakom sin datorskärm i sin onaniartade nedladdning av de senaste filmerna. Nej, den här gången är det sorten som gärna plockar på sej av sina grannars ägodelar för att sedan huka sej i sin illa upplysta lägenhet.

Kära läsare, det jag beskriver är en simpel tjuv.

Just den här tjuven ifråga har lagt vantarna på min dator och alla original till "Resenärerna" serien jag gjorde för några år sedan. Plus ett album med bilder på min bortgångne far. Det kära vänner suger valpung!

Jag har aldrig förstått och kommer aldrig förstå hur det mänskliga psyket fungerar. Exakt vad i mitt och ditt är så komplicerat att förstå. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad som är värst, att förlora mina privata ägodelar, eller att plötsligt ställas inför det faktum att någon jag lever i samma hus med, någon jag delar tvättstuga med, någon jag hejar på när jag går till ICA. Tycker det är helt ok att frikostigt plocka på sej av sina grannars prylar.

Nu kommer en liten hälsning till tjuven själv:
Jag hoppas du trivs med din nya dator och dina nya familjefotografier.
Jag önskar dej ett långt och trevligt liv.
Om dataskärmen börjar blinka, så kan det bero på att den stått i källaren en tid och dragit på sej fukt. Förhoppningsvis exploderar den i ditt nylle medans du i din upphetsning är i färd med att ladda ner någon ny hollywoodfilm. Om du har tur så skadar inte glaset från skärmen ditt ansikte allt för mycket. Kanske kan du efter en tid på brännskadeenheten se fram emot ett långt lyckligt liv fyllt av tjocka barn med krulligt hår och otaliga kameler med bara en halv puckel. Kanske, bara kanske, när du sitter där på ålderns höst i öknen, precis när din fru lämnat dej för en 50 år äldre beduin med dålig andedräkt. Då kanske jag ska fylla dina sista minuter i livet med att berätta hur sabla kul jag haft utan den där datorn.
Men, att du tog bilderna på min far, DET kommer jag inte förlåta dej för.

-Hello, my name is Inigo Montoya. You killed my father, prepare to die!

Arrgghh! Land ohoy!

En del hänger på Stureplan, jag hänger på Åbergs.

I dag har jag varit på museet och hjälpt till att hänga nya utställningen. Jag slet med mig min kollega, herr Demervall så att även han fick jobba lite i den verkliga världen... om nu ett museum ägnat åt konst, serier och leksaker kan klassas som "den verkliga världen"
Å andra sidan, om den verkliga världen är fylld av krig, svält och blåhåriga seniorer som envisas med att stanna och prata mitt i ICAs entré. Ja då lever jag hellre inlåst på Åbergs museum!

Hostan har för övrigt börjat ge med sej, så imorgon blir det "hårt" arbete vid ritbordet igen. Jag ligger efter å det grövsta.

Ta-ta! Ola

Ho ho HOST!

Fanken så trevlig signeringen på Staffars var!
Min hyresvärd är nog mindre nöjd med mängden stålars som strömmade in på kontot, men vafanken, det är inte för hyresvärdens skull jag gör det här. Det känns konstigt men kul att träffa folk som tycker om det jag skriver och tecknar.
Efter spektaklet på Staffars blev jag upphämtad av en blond snygging (som by the way svarade ja) som tog mej med på kräftskiva hos Demervalls! Trääävligt!
Jag äter ju inte dom små vidriga djuren så för mej blev det smarrig paj. Den bästa kryddan på middagsbordet var ändå den lilla storyn om herr Demervalls förflutna i soffbranschen, en riktigt smörig historia!

Nu ska jag fortsätta hosta och titta på film.

Ola

Signering på Staffars nu på lördag!

Dyk över och köp en bok eller två, eller varför inte luska om bok tre ;)

Ola

Lite ditten å datten

Ja jag vet, jag har inte skrivit något på länge, men jag har försökt ha ledigt i 2 veckor.

Förutom ett par möten och några snabba skissjobb så lyckades jag faktiskt ganska bra.

Seriebattlet kom och gick, sverige vann över danskarna... inte tack vare mej. Av dom 2 tävlingarna jag var med i fick danmark 1 poäng och sverige 1 poäng. Men men, vi hade ju vårat hemliga vapen Jonas Darnell! Du är en klippa Jonas!!!

Sedan bar fötterna iväg till paret Demervalls bord där komerssen var i full gång.

Som vanligt var sveriges längsta bokbord en trevlig tillställning som i vanlig ordning inte gav några böcker i hyllan. Märkligt nog så lyckas jag ALLTID hitta böcker när jag går på stan, särskilt om Anna är med och pekar ut guldkornen. Men bokbordet ger ta mej sjutton inget napp. Vet inte om det är ovanligt mycket skräp på borden, eller om det bara blir för mycket att ta in. Hur som haver så är det alltid trevligt att träffa kollegor och annat löst folk.

En annan mindre kul grej som hänt är att Theo bok 2 tydligen finns att ladda ner olagligt nu. Hur orkar folk. Vad är det som är så knepigt att förstå? Jag lägger ner 1 år på att skriva och teckna en bok, sen tycker vissa att det är helt ok att tanka ner den gratis. Jag fattar inte. Äh, jag ger upp. Dax att gå till ICA och sno grönsaker och quornbitar till tacos, jag menar, det är ju gott med tacos, såklart att det borde vara gratis... vadå, det är väl inte ojuste mot dom som odlar grönsakerna, dom kan leva på annat. suckers!

För er med pirate bay som favvosida på internet... jag var sarkastisk.

Ta-ta!

Ola

Mata gärna serietecknarna i buren!

Kära vänner och herr Demervall.
På söndag kan ni komma och skratta åt serienördar som gör sej till åtlöje på plattan i Stockholm under bokbordsöndagen. Undertecknad kommer att med pennans hjälp försvara sveriges heder mot den hiskelige dansken. Jag säger bara, gör er redo att äta "röö gröö me flöööe" för sista gången! Pennan äro mäktigare än svärdet, och min penna äro sylvass!

Moaha ha ha haaaa!!! host host, urk!

Ola

mmmmmMat!

Hamburgare med hickorymarrinerade äppelskivor och stekt ägg.

Serverat med potatisklyftor och grönsaker.

Sug på den ni, Mack Dånalds!

Det regnar in, å det grövsta!

I dag var tänkt att bli en dag spenderas uteslutande med Theo.
Vädrets makter ville annorlunda.

Kring lunch kom regnet.

Inget vanligt regn kära vänner, ett sånt där regn som letar sej in i ateljén. Ni vet, så där så att det skvätter över arbetsbordet, datorn, skrivaren och vidare ned över hyllplanen med ockult referensgodis. Så efter att ha länsat arbetsrummet från föremål som inte gillar vatten, så var det bara till att torka mej, golvet och kapitlet om briggen Mary Celeste i Tage La Cours, Myter och mysterier.
Om ni aldrig testat att ta in vatten på detta Titanic-artade sätt, så kan jag bara säga -låt bli.
Hur som helst. En liten Joe Pesci liknande herre dök upp och täckte flinkt mitt takfönster med presenning, hurra för honom! Du räddade min dag och säkert många dagar framöver. Så nu silar sej ett stilla kvällsljus ner genom presenningen och färgar min värld grön.
Härligt, låt regnet komma, mej stör det inte!

Ola

I dödsskuggans dal

Inte så långt kvar på storyboardarbetet nu.
Ett par flämtande dagar kvar innan det "riktiga" tecknandet kör igång.
Jag räknar med att det blir ca 2 månaders ännu mera flämtande tecknande tills jag hålögd kommer ut ur min ateljé, hungrig på annat än snabbmackaroner, hungrig på livet och med en hes stämma kommer jag återigen väsa -Aldrig mer en så här tjock bok.
Men jag lovar, 2 veckor senare är jag igång med nästa bok, hungrig på att berätta om min vän Theos äventyr. Eller vad tror du A?

Ola

En droppe i havet

Tack Stefan för en trevlig frukost i din ateljé!
Som vanligt när vi träffas, så glider samtalsämnet in på foto. Så även idag blev det nördarnas paradis när vi upptäckte vilken fantastisk bild det droppande regnvattnet från ett stuprör kunde bli. Så med våra magar fyllda med bulle från Drott kastade vi oss ut från våran torra plats, ut i regnet, ut i nördarnas paradis. Till slut blev det en bild!

Nu väntar skissboken i min torra ateljé.
Snart klar med manus och storyboard.
Nya boken blir bra. Nästan lika bra som en bulle från Drott.

Ola